Medicin som sista utväg
Sakta men säkert börjar jag ana att vi är på väg mot ett sk paradigm skifte. (“a change in the basic assumptions, or paradigms, within the ruling theory of science.” Wikipedia)
De grundläggande teorierna inom en viss vetenskap, som för en stund setts på som sanningen, som icke-teori men ren konkret fakta, börjar att skaka. Tänk om vi har fel? Tänk om tallriksmodellen och kostpyramiden inte är den enda vägen att gå? Kanske det t o m är villovägar som lett oss in I sjukdom?
Och plötsligt börjar jag att tänka på tusenårig visdom, kanske sträcker den sig längre tillbaka I tiden än så, det var dock en av de gamla grekerna som gjorde budskapet till bevingade ord: låt maten vara din medicin och medicinen din mat.
Tänk om det faktiskt är så enkelt?
Enkelt, men väldigt komplicerat så klart. För man kan ju inte förkasta allt vad läkemedel heter, bara för att man plötsligt förstått att det är bättre att förebygga än att bota. Sjukdomar finns, sjukdomar måste behandlas med medicin, självklart behöver vi också vidare forskning I hur man framställer ännu effektivare botmedel. För kronisk sjukdom försvinner inte som genom ett trollslag bara för att vi funnit roten till det. Dessutom, alla bakteriella sjukdomar och virus som verkar poppa upp som svampar ur jorden biter inte ändring av matvanor på (antar jag) och där behöver vi verkligen komma längre. När antibiotika slutar bita, vad gör vi då? Den forskningen känns enormt viktig, och jag hoppas verkligen att antibiotikans efterträdare snart finns att tillgå, och att den kommer att behandlas med den respekt den så nödvändigt förtjänar; använd den enbart som sista utväg.
Misstanken om att läkemedelsindustrin är en vinstdrivande industri som lever av sjukdom, och att den därför inte vill att vi ska vara friska, känns cynisk men ändå logisk. Men även de forskare, läkare, försäljare osv som “ägs” av den stora stygga läkemedelsindustrin blir ju sjuka. De är inte beskyddade av någon slags magisk immunitet bara för att de är korrupta. Allt fler blir sjuka, också av de som bestämmer, så även om dagens tillämpning av demokrati kan kännas orättvis, eftersom mycket av vad som blir bestämt, blir bestäm över folkets huvuden, så kommer snart ministrar och toppchefer, de som verkar se mer till sina egnas intressen än mänsklighetens I stort, oundvikligen att bli sjuka de också. Tillslut måste forskarna som anstränger sig så för att finna fram symptomdämpande mediciner snarare än sjukdomens ursprung bli sjuka även de, och inse att det är ohållbart att fortsätta med uppstöttningen av denna omoderna och vanvettiga fasad, att hålla jordens befolkning beroende av läkemedel. I längden kan trots allt ingenting vettigt bli gjort av sjuka människor på droger.
Många livsmedelsaktörer verkar vurma för att detta paragdimskifte inte ska äga rum. Coca cola t ex, vill så klart inte att vi ska sluta köpa deras produkter (smörja) trots att vi mår dåligt av dem. Trots att socker bevisligen är ett gift. (Sockerfria alternativ kan kanske vara ett alternativ beroende på vilket ämne det sötas med, men I min mening borde vi slopa allt vad smaksatta drycker heter. Det är något av det mest onödiga som framställs här på jorden, ur alla synpunkter) Men istället för att sluta tillverka ohälsosamma produkter, försöker de framstå som goda samariter som är måna om folks hälsa, de sponstrar olika idrottsevenemang, de säger att om man bara dricker lagom med sockervatten så är det inte hälsofarligt, de pekar på det moderna stillasittandet som orsaken till välfärdssjukdomar så som fetma. Om deras försök att dunkla deras omedelbara medhjälpan till sjukdom och död genom att komma med olika jippon inte fungerar, skyller de på individens frihet och eget ansvar. Det är upp till var och en själv att bestämma om de vill dricka Coca cola eller inte. Men med mördande reklam som bygger på att vädja till människans alla svaga mentala punkter (t ex falla för grupptryck, göra som sina idoler, följa trender) och som det ligger miljardinvesteringar bakom, övertalar de oss att konsumera deras produkter. Eget ansvar och frihet fungerar inte när ens nervsystem och hjärnceller är kapat av diverse beroendeframkallande medel, t ex socker och koffein, och när man inte kan tänka själv tack vare indoktrinering från diverse multiglobala företag som hävdar att just deras produkter inte är skadliga, och att de som är så stora och mäktiga och som har egna froskningslaboratorier självklart vet vad de pratar om. För varför skulle Coca Cola vilja skada MIG? Mig konsumenten, som är anledningen till att de ens existerar?
Till trots för att många stora företag har intresse av att fortsätta I samma spår som vi nu gjort I de tiotals år det har tagit att verkligen få fart på välfärdssjukdomarna, eftersom deras levebröd består just av att tillverka beroendeframkallande produkter som gör oss feta och sjuka, har jag ändå hopp om att vi börjar att vädra morgonluft. Tillslut kan inte de som skor sig på socker, gluten osv hävda att deras produkter är oskadliga. Tillslut måste de ge upp och hitta nya vägar att försörja sig på, och det är ju så kreativa ideer föds, I tider av motgång. Det tar tid, utveckling tar tid. Det är som tur är mycket som inger hopp. T ex att en så tillsynes opartisk, glättig kanal som Tv4 tar upp ämnet till debatt I deras program Efter tio: “De vita gifterna- mjölk, mjöl och socker”
http://www.youtube.com/watch?v=r2yN6381ox4 (you-tube länk)
För oss speciellt intresserade är det inte svårt att få tag I information på nätet och inom litteraturen, men för folk I största allmänhet så måste sådana nyheter komma från deras vanliga tv-kanaler. Sanningen finns absolut därute, men inte speciellt många verkar leta efter den. Därför behövs den serverad I tv, I trovärdiga program, med trovärdiga programledare. Jag hoppas, och tror, att vi får se mer av den medicinen I framtiden. Jag tror att det bara är en fråga om tid före de allra flesta av oss förstår vad som är bäst för oss, förebygga, inte bota.