om feminism
(ursäkta bristen på danska bokstäver...)
Jag läste artikeln Kära svenskar på DNs kulturdebattsidor, skriven av den danske Antroprologen dennis Nörmark, efter att ha beskådat några minuter av den danska tv serien Blachman, som artikeln behandlar. Min danska kunde ha varit bättre, så det var mest på grund av att jag inte fick ut mycket mer än den visuella njutningen av en vacker kvinnas nakna kropp som jag stängde av. tänkte, jag får väl den djupare meningen med denna mjukporren förklarad för mig i Nörmarks artikel. om nu "vi svenskar" fått programidén helt om bakfoten, och jag erkänner att jag inte följt med i debatten tillräckligt för att göra mig en bild av vad det är "vi svenskar" menar att det handlar om, är det ju bara fint att få hela debatten ur världen nu när Danskarna kommer med en vettig förklaring. jag skriver Danskarna, för Nörmark tar sig friheten att föra hela danska folkets talan i sin artikel. det är också därför jag skrivit ”vi svenskar” inom ciationstecken, eftersom han, som representant för hela danska folket, riktar sig till oss, "vi svenskar", som nu i samlad trupp tydligen för en bitter könskamp mot hela det samlade danska. Jag vill dock understryka att jag inte talar för någon annan än mig själv, därav citationstecken.
Tv-serien Blachmanns koncept förblir dock en smula oklart, om man inte ska tro på den beskrivelse som Nörmark gör genom att citera en annan dansk man, Berlingske Tidendes Tom Jensen, som menar att det inte alls handlar om att objektifiera kvinnan, tvärt om så handlar det om mannens roll som offer. inför kvinnans nakna kropp blir mannen fumlig och fnissig, och han kan inte, enligt Jensen, stå upp utan att kvinnan blåser liv i honom. så om jag har förstått det här rätt, så handlar programmet om hur patetiska män är, eftersom de är totalt handlingsförlamade utan en livgivande kvinna, och kvinnan har den yttersta makten eftersom hon har en vagina? (det där sistnämnda är min egen tolkning då det ju trots allt är där den största skillnaden ligger mellan män och kvinnor rent fysiologiskt när vi betraktar våra nakna kroppar. kvinnan i tv-serien står tyst och naken framför två konverserande påklädda män, ändå är det HON som har DEM i SITT våld. alltså tillskriver de all kvinnans makt till hennes fysiska kropp, och främst då hennes könsorgan som är den mest markanta fysiologiska skillnaden mellan henne och dem)
Det visar sig alltså att idéskaparna med en väldigt bakvänd metod vill belysa kvinnans makt över mannen. genom att framställa henne som en ett personlighetslöst, viljelöst mystiskt väsen utan förmåga att tala för sig, men som tack vare mannens enkelriktade reptilhjärna inte behöver yttra sig i handling eller ord, eftersom hon med sitt främsta vapen, vaginan, styr männen med järnhand. detta ska då vara ett bevis på mannens roll som offer. Tv- serien dumförklarar alltså mannen. och människor som Nörmark får vatten på sin kvarn. För det är ju den sortens förtryck han beskyller sverige för, att det nu är ombytta roller här, att här är det plötsligt kvinnorna som förtrycker männen.
Om sådant är fallet,så stackars män. Det var ju aldrig meningen, att den feministiska kampen skulle gå så långt att kvinnan skulle bli överlägsen mannen. Men ärligt talat, rätta mig om jag har fel, kvinnan är väl ändå inte överlägsen mannen? Räck upp en hand alla kvinnor (och män) som tycker, eller för all del, önskar det. Ni finns, ja, men ni är inte speciellt många, nej, och utgör således icke ett hot mot männen. Då återgår vi till saken.
rätta mig om jag har fel, men anar man inte ganska så starka undertoner av rädsla i Nörmarks artikel?
vi lämnar tv-serien och gå över till vad det egentligen är Nörmark skriver om "ni svenskar" och "vi danskar", vilket klart och tydligt är kodnamn för "kvinnor" och "män". kvinnorna är här representerade av hela svenska folket, männen av det danska. Sverige är ett land som inlett ett bittert, ondskefullt och orättfärdigt krig mot det andra könet (det manliga) och Danmark ett som trivs bättre med skillnaden mellan könen och inte har den absoluta likriktningen som mål .I grund och botten verkar det på mig som att det kokar ner till kampen mellan kvinnan, och Nörmark själv. Han är livrädd för att kvinnorna ska komma och ta hans manlighet ifrån honom, ser sig själv som ett offer i denna bittra könskamp. Det är kanske också därför som han måste skylla på att hela danska folket tycker precis som han själv. För han törs ju inte stå ensam, och utan en kvinna som blåser liv i honom, får helt enkelt 5,5 miljoner danskar fungera som surrogatmor.
artikelförfattaren skriver att män åtnjuter lagenligt uppnådda privilegier. han specificerar dock inte vilka privilegier han åsyftar, heller inte vilka lagar dessa ligger under. oavsett, han vill inte att kvinnorna ska ta över dessa privilegier. så de måste ju vara särdeles positiva om han inte vill dela med sig. vad skulle förresten hända om männen började dela med sig, rasar samhället då samman? kan inte en kvinna hantera ansvaret av dessa privilegier lika bra som en man? sanningen är att dessa inte existerar, det är bara ett förgäves försök att förhindra att jämställdheten tar fäste, genom att försvara sin täppa med alla medel tillåtna. Att dra in lagen, t ex. Man måste ju följa lagen. Kanske dessa privilegier finns i Danmark? I sådant fall tycker jag nog inte att landet verkar speciellt jämställt. Den uppfattningen späs på av att han också hävdar att det är en förutsättning att männen kan dra fördel av att ge avkall på status och position, inte att de helt enkelt skulle kunna göra det av en ren vilja att uppträda solidariskt gentemot sina medmänniskor. Nej, då kommer det att ses som en intressekonflikt och en kamp om resurser och makt. Handlar inte ett jämlikt samhälle om att dela på resurserna och demokratiskt fördela makten mellan alla dess invånare, oavsett kön, etnisk bakgrund osv. Jag har ingen aning om hur varje enskild dansk känner inför detta, men jag har svårt för att tro att HELA danska folket delar Nörmarks uppfattningar. Inte ens hela den manliga befolkningen, då han tillskriver dem en hel del oangenäma egenskaper som t ex ovannämnda oförmåga att dela med sig på grund av deras (genetiskt betingade?inlärda?) vana att alltid handla med enbart sitt eget intresse i åtanke. Det är minst lika orättvist att dra alla män över en kam, som alla feminister. Alla män, oavsett om de är danska eller svenska eller saudiarabiska heller för den delen, vill INTE (vilket man lätt kan få för sig när man läser Nörmarks artikel) ha ett patriarkaliskt samhälle där ensam är stark och där den som inte kan klara sig själv automatiskt går under. Där enbart de typiskt maskulina dragen, som t ex förmågan att kunna klara sig själv och modet att dominera och ta ansvar, får utrymme. Vi ska ha som högsta mål att alla ska kunna ta hand om sig själv och ansvara för sin egen lycka och sina egna liv. Men i praktiken är det en omöjlig tillvaro då vi måste ta hänsyn till varje enskild individs unikhet. Vissa är mer psykiskt sköra än andra, vissa klarar inte allting hela tiden. Då måste det finnas hjälp att få, och där måste de typiskt feminina dragen finnas att tillhandahålla: stöd, empati, en öppen famn att gråta i.
Att det finns biologiska skillnader mellan könen kan vi inte förneka, och min personliga åsikt är att vi inte heller bör. kvinnan är generellt det svagare könet rent fysiskt sett. det måste accepteras, och respekteras, vissa könsskillnader kan vi aldrig sudda ut (om nu inte evolutionen får en fiffig idé och börjar sudda ut dessa skillnader) Men i Nörmarks artikel verkar det som om han upplever det att allt det manliga ska bort till förmån för det kvinnliga. Och han är inte den första att väcka den misstanken i mig, det är tyvärr det jag upplever att vissa män är rädda för. Att det typiskt kvinnliga ska få så mycket plats, i arbetslivet, i politiken, i skolan, att det ska komma att ta över det typiskt manliga. Han beskriver hur tjafs, känslopjunk och nivellering råder i både svenska och danska förskolor, de busiga pojkarna i förskolan får veta att de hellre ska sätta sig ner och göra som de snälla flickorna. Klättra ner från trädet och gör något civiliserat och förnuftigt! Den som någonsin varit barn själv, vet att flickor lika gärna som pojkar vill klättra i träd och köra trampbil fort fort, likväl som att det finns pojkar som hellre stillsamt bygger med legoklossar eller ritar teckningar. För mig handlar feminismen inte om att förbjuda typiska flick- respektive pojklekar, utan snarare om att alla ska få vara med på allt! Om en pojke vill klättra i träd, låt honom. Om en annan pojke vill leka med dockor, låt honom. Samma sak gäller för flickorna. Vi ska inte beröva flickorna deras nöje med att leka med dockor och utveckla deras empatiska förmågor, men vi måste inse att vi faktiskt gör skillnad på pojkar och flickor redan i tidig ålder och att detta färgar hela deras syn på sig själva som olika varandra och förpassade till ett visst köns attribut. Mer uppmuntring till att leka med varandra över könsgränserna, mindre upplärning inom respektive kön hur man ska uppföra sig för att bli en duktig pojke/flicka, istället ska man uppföra sig som en bra människa, det tror jag är klokt. Det tror jag innebär att våra barn automatiskt ser på varandra mer som människor, mindre som kön.
Sverige är ett av de mest jämställda länderna i världen. Det, har jag hört, ska vara ett skäl till varför vi inte borde vara feminister här i landet. Att det räcker nu, vi borde sätta oss ner och hålla käften och vara glada över hur jävla bra vi har det. Självklart ska vi vara glada, jag är jätte glad att jag, som kvinna, är född i ett sådant bra land som sverige. I skrivandets stund hör jag de nybakade studenternas tutningar och glada hurrarrop utan för fönstret och inser att det inte alls är lika självklart för ungdomar i endel andra länder att man utbildar sig. Så som vi nästan tar det för givet här. Speciellt inte för tjejer i endel andra länder. Men det betyder inte att vi är färdiga. Kampen för jämlikheten måste fortgå. Inte bara feminismen men kampen för jämlikhet mellan alla samhällets grupper, oavsett kön, ursprung, sexuell läggning osv. Det ligger i människans natur att sträva framåt, för förbättring. Sverige ligger någonstans i toppen när det kommer till att följa Fns stadgar för vad som är mänskliga rättigheter, innebär det att vi nu inte behöver fortsätta förbättra? Nej. Vi ska vara nöjda över vad vi åstadkommit, glada över hur bra vi har det, och så ska vi fortsätta förbättra. På allas villkor. Vi ska inte köra över någon i kampen för jämlikheten, för då motverkar vi ju vårat syfte. Att män som Nörmark krampaktig håller fast vid sina påstådda privilegier som han som man automatiskt har rätt till genom att förlöjliga det som är typiskt kvinnligt och slå sig för bröstet för det som är typiskt manligt, tror jag, bara vittnar om en rädsla för att förlora kontrollen.
Den naturliga utvecklingen går i jämlikhetens riktning, och det är tyvärr inte alla som kan hantera det ofrånkomliga faktumet. Vissa behöver den där känslan av att vara bättre, större och starkare än andra, för att kunna se sig själva i ögonen. Om det så bara är för att de råkar tillhöra det större och starkare könet. Det inger en falsk självsäkerhet, som inte bottnar i sina egna färdigheter och förmågor, utan i att man råkar vara född in i en specifik samhällsgrupp. Den riktiga självkänslan kommer av att veta sitt eget värde som individ, oberoende av kön. Stor och stark är den som inte känner sig hotad, när någon annan vill vara med och påverka, bestämma, tycka till om. Utan som välkomnar de nya, inser att deras åsikter och förslag har lika stort värde som hens egna.
Handen på hjärtat, inte vill kvinnorna straffa männen för alla år av förtryckt som de levt under. Det lilla fåtalet som faktiskt vill det, får gärna föra sin egen kamp. De kommer inte att få många anhängare. Kvinnorna vill heller inte ta över världen. De vill bara att det inte ska vara så förbannat orättvist. Vi måste fortsätta att gå vägen fram, inte minst för att vara goda exempel för andra, mindre jämställda länder. Så att de kan se och ta efter. Vi måste fortsätta vara feminister. Tills vi kan avskaffa allt vad feminism heter, och bara kalla oss humanister istället. Tills den dagen kampen mellan könen kan läggas ner. Den dagen då alla vunnit detta så kallade könskrig. För den kommer, förr eller senare. Jag tror och hoppas, att jämlikhetens frammarsch, den är oundviklig.