Kompromissa inte med dig själv.
Min förra chef, Morten Stangstuen, var i mångt och mycket ganska så klok, och han sa något till mig en gång som jag aldrig kommer att glömma ,och som var en verklig ögonöppnare för mig.
-Kompromissa aldrig med dig själv.
Instant insight, kallar jag det.
För så fort han hade sagt det stod det klart för mig, att det var ju precis det jag gjorde. Inte alltid kanske, men i allt för många situationer för att det skulle kännas ok egentligen.
Ibland kvittar det ju, som t ex när det ska väljas musik på en fest, eller när det ska väljas vilket café att fika på. Men när man tvingar sig själv att svälja sådant som gör ont, när man praktiskt taget förtränger att man ens har åsikter och värderingar, bara för att man vill underlätta, undvika konfrontation och till och med bara för att man vill passa in. Då har man gått för långt. Då måste man verkligen stanna upp och se på sig själv utifrån. Vad är det egentligen jag sitter och accepterar?
Att se på sig själv utifrån är ett tips från coachen som verkligen fungerar. Att med nykter blick betrakta sig själv och höra på vad man själv säger, är ett otroligt effektivt vapen i kampen om utvecklingen. Gör det utan att blanda dig in känslomässigt, utan att dömma, och viktigast av allt, utan att skämmas. Det du i ditt förflutna har gjort, det har du gjort, det ska du inte begränsas av bara för att du skäms över dig själv. Acceptera och gå vidare, världen blir inte bättre av att du går runt och nekar dig själv saker och ting som straff för vad du tidigare gjort. Däremot måste du se till att det du gör här och nu, det gör du på bästa sätt. Kanske det till och med finns bättre sätt att göra det på, men det lär du med tiden. Utveckling tar tid, ge dig själv den tiden.
Se på dig själv när du hamnar i en situation då du känner att du måste kompromissa med dig själv för att undvika vad det nu än måtte vara för obehag du vill undvika. Blir inte obehaget du känner av att förtränga vem du egentligen är större, än det du kanske skulle känna om du faktiskt slog näven i bordet och sa ifrån? Jag menar inte nödvändigtvis att man bokstavligt talat ska slå näven i bordet och servera sina åsikter utan pardon. Det kanske räcker med att konferera med sig själv, komma överens med sig själv om att Nej, jag gillar faktiskt inte det här. Så här vill jag faktiskt inte ha det. Sen kan man välja om man vill försöka att ändra på saker och ting genom att uttrycka sin åsikt, eller om man helt enkelt bara vill avlägsna sig. Jag vet att det sista alternativet låter fegt, men jag har insett att det inte alltid är lönt att försöka ändra på saker och ting. Ibland är det bättre att bara flytta på sig och uppsöka nya miljöer där man bättre passar in. Miljöer där det faktiskt finns rum för att uttrycka sig, utan att vara rädd för att bli utstött.
Allting vi gör, gör vi för oss själva. Vi äregoister av naturen, hade vi inte varit det hade vi inte överlevt som ras. Men ordet egoist behöver inte vara ett negativt laddat ord, så länge det vi gör för oss själva också gagnar andra. Att kompromissa med sig själv för andras skull fungerar inte i längden, och kan sluta på två sätt, båda egoistiska, men bara ett som gagnar andra:
1, man blir olycklig och hamnar i ett tillstånd av martyrskap (jag ställer alltid upp, jag säger alltid ja, det är aldrig någon som bryr sig om vad jag vill osv os) och självömkan, vilket är ett egoistiskt beteende för det gör att man känner sig berättigad att klaga och vara sur, och det är väldigt tillfredsställande.
2, man bryter upp, gör förändringar eller byter miljö, beroende på vem eller vilka det är man har att göra med. Oavsett så är det en egoistisk handling som i längden bidrar till en bättre värld. Ännu en människa som gör sig själv lite lyckligare liksom, det blir ringar på vattnet av sånt.
Förr tillhörde jag kategori ett. Nu anstränger jag mig verkligen för att tillhöra den senare. Jag är övertygad om att det är därför som jag nu, jämfört med förr, är mycket lyckligare.
