Vikten av att välja
Allt handlar om val. I varje given sekund har vi ett val. Vi väljer själva hur vi vill agera, och reagera, på det vi dagligen utsätts för av vår omvärld. Huruvida vi väljer enligt hur vi blivit uppfostrade och hur vår genetiska uppsättning ser ut, eller om det enbart är av egen fri vilja, tvistas det om. Idag är de flesta, både forskare och vanliga lekmän, överens om att det är en kombination av arv och miljö som bestämmer. Idén om den fria viljan kommer i skymundan, och kanske det är läge för det nu. Kanske vi inte behöver den diskussionen längre, nu när forskningen kommit så långt inom att förklara mänskligt beteende utifrån våra biologiska funktioner. Teorin om att vi har en själ, ett medvetande, som bottnar i något annat än våra fysiska behov eller våra naturliga drifter, är kanske förlegad i dagens läge. Forskning tyder på att mångt och mycket av vår personlighet kan spåras till våra gener. Generna, som vi hittar i vårat DNA, bestämmer i samarbete med vad vi utsätts för av yttre påverkan hur cellerna i kroppen ska bete sig. Därför kan t ex över- eller underskott av hormoner, eller allergier, påverka vår personlighet, eftersom det kan göra så att specifika gener i vår arvsmassa blir aktiva. Vår omgivning påverkar också vår personlighet. Men för att vi ska reagera på vår omgivning på vårt eget unika sätt, krävs det att man har anlag för det. Anlag som gått i arv från våra föräldrar, deras föräldrar, osv osv. Genom gener, som genom yttre påverkan, kan aktiveras.
Den fria viljan, kan man då fråga sig, existerar den överhuvudtaget? Det känns som ett slags maktberövande att förneka den fria viljan och frånta den enskilde individen möjligheten att välja själv, att skylla på att hen är genetiskt programmerad att reagera som hen gör. Att säga att vi inte kan göra ett fritt, objektivt val, eftersom vi är styrda av våra gener att vara på ett visst sätt, agera och reagera på ett visst sätt, blir en enkel lösning när oket av ansvar känns för tungt att axla. Plötsligt behöver vi inte tänka på konsekvenserna för vi kan ju ändå inte hjälpa hur vi är och vad vi gör. Vi är fångar i vår egen kropp, en kropp som är skapad av våra egna celler, celler som består av genetiskt betingade egenskaper. Å andra sidan, den som istället sätter sig ner med armarna i kors och skyller allt på samhället, eller på uppväxten, på mobbarna som gjorde livet surt för denne i grundskolan, den gör det också lätt för sig, och ingen av båda ovannämnda strategier känns speciellt konstruktiva. Det viktigaste att komma ihåg här, är att oavsett om vi har en fri vilja eller inte, så är vi aldrig offer. Varken vår uppväxt eller våra gener har makt över oss om vi inte ger dem makten. Hittills har mycket av det som sätter igång våra ”dåliga gener” lämpats på oss utan vår vetskap. Mediciner, besprutningsmedel och andra miljögifter, diverse livsmedel som gör oss sjuka, har presenterats för oss som ofarliga, kanske t o m som nödvändigheter, och vi har intet ont anande konsumerat det vi blivit serverade. Hittills har vi gjort våra val baserade på det vi trodde var bra för oss, eftersom vi inte visste bättre. Vi litade blint på socialstyrelsen, på politikerna, på media. Men nu kan vi inte längre skylla på det. Nu har vi vanliga konsumenter ökad kunskap, och möjligheten att ta makten i våra egna händer. Vi kan välja en livsstil som motverkar genetiskt betingade sjukdomar och andra besvär. Vi behöver bara anstränga oss lite mer. Det finns fortfarande inga garantier för att vi inte blir sjuka, men vi kan i alla fall försöka, det är vår skyldighet gentemot våra medmänniskor. Istället för att ge upp och säga att allt är redan förutbestämt, att det inte är någon vits, måste vi kämpa emot.
”vi ser på världen genom en lins av hormoner och transmittorer” skriver den amerikanske näringsterapeuten Nora Gedgaudas i sin bok ”primal body, primal mind”. Och det är odiskutabelt att vi inför varje valmöjlighet, ja under varenda sekund av våra liv, påverkas av diverse biologiska omständigheter. De flesta av dessa omständigheter går att bevisa genom vetenskapen: bl a neuronernas förmåga att utbyta information, halten av olika hormon i blodet. Det som verkar mer verkar mer luddigt, varför vissa verkar mer psykiskt robusta än andra t ex, trots liknande uppväxter, eller kanske till och med trots att den till synes mer psykiskt robuste haft en objektivt sett värre uppväxt än andra, är svårare att förklara i vetenskapliga experiment. Men skam den som ger sig, undersökningar visar att till synes allt går att förklara genom effekten av arv och miljö. Epigenetik är vetenskapen om hur våra gener påverkas utifrån, och det är i första hand yttre påverkan som bestämmer vilka gener som ska aktiveras. Det börjar redan i mammas mage. Vad mamma äter, vad mamma gör, vilket humör hon är på, t o m vilken musik hon lyssnar på. Allt pumpas in i fostret och läggs som byggstenar för hur den framtida individen ska bli. Det vi äter påverkar både vårt humör och vår intelligens, några av komponenterna av det man kan kalla för personlighet. Socker hindrar blodtillförser till vissa delar av hjärnan, transfetter ställer till med kroniska inflammationer som kan ge oss t ex fibromyalgi och depression. Vi kan själva styra våra matvanor. Hur vår mamma levde däremot, när vi bara var ett foster, har vi ju ingen som helst kontroll över, därför verkar det ju ytters orättvist att mamma gjorde dåliga val, som vi nu får betala för idag. Men det ifrån tar oss inte vårat ansvar att göra det bästa av våra egna liv här och nu, oavsett de förutsättningar vi har. Vi kan inte stå till svars för våra föräldrars beteende, men vi kan välja hur vi ska förvalta konsekvenserna av deras val. Vi kan se till att inte våra barn hamnar i samma situation som oss själva. Där vill jag också skjuta in den fria viljan. Oavsett vad den beror på, om den är en del av det som är jag som inte går att förklara, mitt undermedvetna, min själ, eller om den är en produkt av mitt arv och min miljö, finns den ändå där. Jag kan alltid välja hur jag ska reagera. Jag tror att vi i Sverige, som jag upplever är ett land där alla invånare har de samma förutsättningarna vad gäller t ex val av utbildning, val av kosthåll,möjlighet för självutveckling, behöver en kombination av att redan från födseln både tillämpa en förebyggande livsstil, och också att så tidigt som möjligt prata med våra barn om vikten att ta ansvar. Diskutera om rätt och fel, frihet och tvång, rättigheter och skyldigheter. Så att flest möjliga individer börjar att välja det som är bäst för oss alla, inte bara för dem själva. Så att flest möjliga individer inte gör sig själva sjuka, egoistiska, uppgivna, rädda.
Vi som redan är vuxna och präglade av både arv och miljö, måste börja inse allvaret i att våra val påverkar, inte bara oss själva, men alla runt oss. Våld och hat föder våld och hat, fördomar föder fördomar, en osund livsstil lägger grundlaget för kommande generationers sjukdomar och krämpor. Det vi också måste göra, är att inse att trots att vi är födda med vissa förutsättningar, så måste vi arbeta med oss själva för att förhindra att hamna i offerrollen. Min mamma var tjock/psykist sjuk/sjuk i cancer så jag kan inte göra något annat än att sitta här och vänta på att jag ska drabbas av det samma, min pappa hade ingen utbildning och var lågavlönad och äpplet faller inte långt från trädet – den mentaliteten måste bort. Alla har möjligheten att förverkliga sig själv, alla har möjligheten att välja att må bra. Det gäller att hitta roten till det onda, genom att verkligen syna sig själv i sömmarna och se vad saker och ting beror på. Äter jag något jag inte tål? Rör jag mig i kretsar där andra får mig att må dåligt? Vad kommer min dåliga självkänsla ifrån och varför känner jag mig arg och oförorättad hela tiden? De inre förhållandena beror enormt mycket på de yttre. De yttre beror i sin tur på de inre. Att ta ett uppgör med sig själv, och att sedan arbeta med att stärka sig själv både fysiskt och psykiskt, är något som alla vinner på i längden. Endast när man orkar med sin egen tillvaro orkar man också tänka på andras.