operation lågbudget
Pengar är roligt, pengar är något jag tar för givet. Fast jag aldrig har varit rik, eller ens i närheten av att kunna klassas som det, har jag aldrig varit helt utan pengar. Inte i vuxen ålder iallafall. Därför har jag också ett automatiskt spenderande,skulle man kunna säga. Jag tänker mig inte för när jag köper en kaffe latte på Pressbyrån (påminn mig om att införskaffa en flergångskaffekopp för take away-kaffe, det om något är en investering värd pengarna!), jag beställer ytterligare en trave böcker på nätet utan att kolla vad slutsumman hamnar på. Jag vill inte påstå att jag på något som helst sätt kan kallas för en big spender. Mina ekonomiska utlägg när det kommer till okynnesshopping är nog tämligen blygsamma jämfört med många andras. Men jag handlar mer än vad jag behöver, och det gör mig inte lycklig- tvärt om. Efter en shoppingrunda där resultatet inte består av nödvändiga grejer, känner jag mig aldrig uppfylld eller tillfreds, eller nöjd. Jag känner mig olustig, tom. Eftersmaken är kanske inte bitter, men den ger verkligen inte mersmak, och jag lovar mig själv att inte handla igen på ett halvår.
Jag undrar hur det känns för de som verkligen är shopaholics, om mina små affärer ger mig en sådan baksmälla?
Därför ser jag med spänning fram emot att börja tjäna mindre! Jag avslöjar inga exakta siffror, men om jag inte skaffar ett andra jobb kommer min månadslön det närmaste halvåret, minst, att inte ens att nå 10 000-kronors strecket. Det kommer för mig att innebära att endast det absolut nödvändigaste kommer kunna införskaffas! Pengarna ska gå till mat, hyra, telefon, tågresor. Mer än så kan jag aldrig tänka mig att det räcker till. En slät kopp kaffe på café en gång ibland, kanske. Absolut inga take away-latte! Vem vet hur länge jag klarar det?
Eftersom detta kommer att ge mig mer fritid, fritid där jag så klart inte kan sätta sprätt på en enda slant, passar det ypperligt att jag ägnar mig åt studier då. Studier och kaffedricking. Det blir mina enda nöjen. Förhoppningsvis kan jag dricka kaffet tillsammans med någon, att umgås med vänner är gratis och väldigt nöjsamt!
För min del tror jag det blir ett nyttigt experiment. Jag vill verkligen lära mig att vara mer ekonomisk. Så länge jag har inkomsten, finner jag det svårt att inte spendera den. När det faktiskt inte finns pengar att ta av, då tror jag nog jag lätt ska kunna anpassa mig till det. Börja skära ner. Sluta kasta mat. Syssla med gratisnöjen. I maj månad gäller det. Då är det dags för operation lågbudget.